Måndag och tisdag, 23-24 juli 2007, på Ibiza
Äntligen Ibiza! Efter många långa veckor runtom i Sverige så var det underbart skönt att komma hit för att får några sol o stranddagar. Det blev ju bara några timmar uppe vid takpoolen i Barca senast. Denna resa började i söndags då jag kom hit själv, Flurry kom på måndagen eftersom hon vart i Umeå på lördagen o spelat på Red Sledge. Men eftersom Spanair råkar vara det sämsta flygbolaget jag nånsin hittills stött på så var vi förstås jättesena och illamående, så jag hann inte med så mycket och först roligt blev det i måndags.
MÅNDAG
Efter en härlig dag på stranden med jättevarmt vatten utan olja (har ju varit oljeutsläpp här p.g.a. en sjunken tanker så det har inte gått att bada på stränderna närmast Eivissa) skulle vi på måndagskvällen dema Pacemakern på en bar som hette The Rock. Vårt PA som kthljudteknikerna i Stockholm hade lödit ihop hade pajat så det blev lite improviserat. Och eftersom man inte får spela musik ute på gatan efter kl 01 så hann vi bara köra en kvart dessutom.
Här är vi iallafall väldigt glada över ett väl slutfört jobb! Med oss på denna bild har vi Hanna, hon har redan hunnit vara på Ibiza 3 veckor och leder därför vad det gäller solbränna. På fredag räknar vi dock med att med våra indian- och afrikanrötter kunna klå både henne och John Dahlbäck som är tillsammans med Hanna och här på Ibiza och spelar för fullt. Tyvärr missar vi honom på Space på fredag, eftersom vi har en Trädgårdenspelning att ta hand om, det är vi ledsna över.
Här står självaste Ola Sars utanför The Rock och demar för några spanska journalister som dröjde sig kvar väldigt länge efter det att vi slutat. Ola är vår Pacemakerchef kan man säga och Pacemakern är hans barn.
Efter The Rock så bar det av till Amnesia och Cocoon Night. Det var bl. a. Sven Väth och Pig & Dan som spelade. Ovan ser ni en bild på ett av dansgolven uppifrån halvvipen. Fanns nämligen två. På Amnesia kostar en chokladcroisson 12 euro och man får inte fotografera nåt alls. Men vi lyckades hela kvällen utan att bli av med kameran!
Här står vi hela gänget, från vänster Hanna, John, Adeline och Flurry. Så hemskt att själv ta en bild där man själv är med, går ju inte undvika att få tjurnacke och fett mjökigt leende.
Det bästa av allt är att var man än befinner sig i världen så är det aldrig långt till stureplan.se. Känns tryggt när man är ute och reser såhär. Spooky vore det annars... Så då kan vi ju passa på att namedroppa lite också och berätta att vi träffade Elsa Billgren, en av Trädgårdens dörrvärdinnor, som alltid är lika söt! Hon stog inne och lyssnade på Sven som pumpade loss.
Det enda men ack så fina Housewivesklistermärket på Amnesia. Ikväll ska vi dock jobba hårt och klistra hela Pacha.
TISDAG
På tisdagen blev det poolhäng hela dan. Vi tänkte först åka till en strand men eftersom vi överskattade avstånden lite och dessutom vaknade väldigt sent så tänkte vi att vi kunde hänga kvar på hotellet istället för att sitta alla farliga soltimmar i bilen. Det var ett bra val men inte lika varmt i vattnet i poolen som i havet tyvärr.
På kvällen bar det av till San Antonio, en stad som ligger på andra sidan av Ibiza och är den staden som alla engelsmän åker till. En mycket bra grej är att vi har hyrbil så vi cruisar runt riktigt lyxigt och detta ovan är en av de vackra utsikter som kan ses inifrån vår bil. Nästa resa hoppas vi dock på en yacht.
Och så här kul kan man ha när man kör bil! Så himla bra att jag fått upp ångan o kan köra lite här, jag har bara racat till festivaler tidigare och det blir man ju inte så körsmart av, mest speedsmart. Här är det många rondeller och bara 60 nästan överallt så det blir mycket smörjning av växelsinnet.
San Antonio var rent ut sagt sjukt äckligt. Jag mådde på riktigt illa när jag gick igenom partygatorna, resten var fint alltså men jag pallar inte sådär mycket äckliga engelsmän på en gång. På det här kortet har vi försökt få med så många som möjligt. Dom vräkte i sig pommes frites med majo, öl och spelade skitmusik på jävligt hög volym. Defitnitivt 1000 gånger värre än Mallis, och då är det ändå knappt överkomligt. Det var förresten i San Antonio som Uncovereds, dokumentären om dekadenta engelsmän på Ibiza, gjordes.
Och nu ligger vi och vilar på hotellet för ikväll blir det demo och spelning på Azuli Bar och därefter Eric Morillo på Pacha. Ola säger "att det är klubbarnas klubb" och förutom att vi är lite halvsjuka av all ac, jäkligt medtagna av all sol och värme så är vi jävligt peppade på nåt som kan bli "kvällarnas kväll".
Hasta Luego!
Adeline Supreme
MÅNDAG
Efter en härlig dag på stranden med jättevarmt vatten utan olja (har ju varit oljeutsläpp här p.g.a. en sjunken tanker så det har inte gått att bada på stränderna närmast Eivissa) skulle vi på måndagskvällen dema Pacemakern på en bar som hette The Rock. Vårt PA som kthljudteknikerna i Stockholm hade lödit ihop hade pajat så det blev lite improviserat. Och eftersom man inte får spela musik ute på gatan efter kl 01 så hann vi bara köra en kvart dessutom.
Här är vi iallafall väldigt glada över ett väl slutfört jobb! Med oss på denna bild har vi Hanna, hon har redan hunnit vara på Ibiza 3 veckor och leder därför vad det gäller solbränna. På fredag räknar vi dock med att med våra indian- och afrikanrötter kunna klå både henne och John Dahlbäck som är tillsammans med Hanna och här på Ibiza och spelar för fullt. Tyvärr missar vi honom på Space på fredag, eftersom vi har en Trädgårdenspelning att ta hand om, det är vi ledsna över.
Här står självaste Ola Sars utanför The Rock och demar för några spanska journalister som dröjde sig kvar väldigt länge efter det att vi slutat. Ola är vår Pacemakerchef kan man säga och Pacemakern är hans barn.
Efter The Rock så bar det av till Amnesia och Cocoon Night. Det var bl. a. Sven Väth och Pig & Dan som spelade. Ovan ser ni en bild på ett av dansgolven uppifrån halvvipen. Fanns nämligen två. På Amnesia kostar en chokladcroisson 12 euro och man får inte fotografera nåt alls. Men vi lyckades hela kvällen utan att bli av med kameran!
Här står vi hela gänget, från vänster Hanna, John, Adeline och Flurry. Så hemskt att själv ta en bild där man själv är med, går ju inte undvika att få tjurnacke och fett mjökigt leende.
Det bästa av allt är att var man än befinner sig i världen så är det aldrig långt till stureplan.se. Känns tryggt när man är ute och reser såhär. Spooky vore det annars... Så då kan vi ju passa på att namedroppa lite också och berätta att vi träffade Elsa Billgren, en av Trädgårdens dörrvärdinnor, som alltid är lika söt! Hon stog inne och lyssnade på Sven som pumpade loss.
Det enda men ack så fina Housewivesklistermärket på Amnesia. Ikväll ska vi dock jobba hårt och klistra hela Pacha.
TISDAG
På tisdagen blev det poolhäng hela dan. Vi tänkte först åka till en strand men eftersom vi överskattade avstånden lite och dessutom vaknade väldigt sent så tänkte vi att vi kunde hänga kvar på hotellet istället för att sitta alla farliga soltimmar i bilen. Det var ett bra val men inte lika varmt i vattnet i poolen som i havet tyvärr.
På kvällen bar det av till San Antonio, en stad som ligger på andra sidan av Ibiza och är den staden som alla engelsmän åker till. En mycket bra grej är att vi har hyrbil så vi cruisar runt riktigt lyxigt och detta ovan är en av de vackra utsikter som kan ses inifrån vår bil. Nästa resa hoppas vi dock på en yacht.
Och så här kul kan man ha när man kör bil! Så himla bra att jag fått upp ångan o kan köra lite här, jag har bara racat till festivaler tidigare och det blir man ju inte så körsmart av, mest speedsmart. Här är det många rondeller och bara 60 nästan överallt så det blir mycket smörjning av växelsinnet.
San Antonio var rent ut sagt sjukt äckligt. Jag mådde på riktigt illa när jag gick igenom partygatorna, resten var fint alltså men jag pallar inte sådär mycket äckliga engelsmän på en gång. På det här kortet har vi försökt få med så många som möjligt. Dom vräkte i sig pommes frites med majo, öl och spelade skitmusik på jävligt hög volym. Defitnitivt 1000 gånger värre än Mallis, och då är det ändå knappt överkomligt. Det var förresten i San Antonio som Uncovereds, dokumentären om dekadenta engelsmän på Ibiza, gjordes.
Och nu ligger vi och vilar på hotellet för ikväll blir det demo och spelning på Azuli Bar och därefter Eric Morillo på Pacha. Ola säger "att det är klubbarnas klubb" och förutom att vi är lite halvsjuka av all ac, jäkligt medtagna av all sol och värme så är vi jävligt peppade på nåt som kan bli "kvällarnas kväll".
Hasta Luego!
Adeline Supreme
Kommentarer
Trackback
